onsdag 7 augusti 2013
lördag 25 maj 2013
Lägger lillen
Den minsta killen håller precis på att somna. Att lägga honom, och de andra, är ett fantastiskt introvert tillfälle. Jag har ställt in en stor säng i lillens rum. Egentligen behöver han det inte, men jag tror ändå han tycker om det när jag ligger där i rummet. Själv älskar jag det. Att lyssna på hans andetag, mörkret, att höra övriga familjen på lite avstånd. Samtidigt gör jag ju något, jag lägger lillen.
fredag 24 maj 2013
Sällskapsliv för introverta
Jag älskar att vara tillsammans med andra människor. Men inte hur som helst. Det bästa sättet för mig att vara social just nu är löpning.
Inte för att jag är någon bra löpare. Det har jag aldrig varit.
Men det är något med att springa tillsammans med andra människor. Att tysta tillsammans lufsa förbi höga granar eller över gråa klippor. Allt man hör är det försiktiga ljudet av fötterna mot marken och andetagen.
Tysta tillsammans. Tyst gemenskap.
Kanske är det något uråldrigt från tiden när vi var jägare och samlare.
Kanske är det att ingen förväntar sig samtal. Gemenskap utan krav.
Att bara träffas. Tre ord.
"Hej. Vilket håll?"
"Vi tar milen."
Sedan är det lättare att prata när man springer. Det är som om den fysiska ansträngningen tvättar bort småpratet. Det är lätt att prata allvar när man springer. Lättare att dyka på de viktiga frågorna.
Inte för att jag är någon bra löpare. Det har jag aldrig varit.
Men det är något med att springa tillsammans med andra människor. Att tysta tillsammans lufsa förbi höga granar eller över gråa klippor. Allt man hör är det försiktiga ljudet av fötterna mot marken och andetagen.
Tysta tillsammans. Tyst gemenskap.
Kanske är det något uråldrigt från tiden när vi var jägare och samlare.
Kanske är det att ingen förväntar sig samtal. Gemenskap utan krav.
Att bara träffas. Tre ord.
"Hej. Vilket håll?"
"Vi tar milen."
Sedan är det lättare att prata när man springer. Det är som om den fysiska ansträngningen tvättar bort småpratet. Det är lätt att prata allvar när man springer. Lättare att dyka på de viktiga frågorna.
Skyddande bubblor
Det måste handla om bubblor. Det slog mig häromdagen när jag var ute och sprang.
För jag har länge funderat över varför jag som introvert tycker om att lyssna så mycket på musik. Som när jag är ute och springer. Gärna hög och intensiv musik.
Till och med när jag jobbar kan jag gilla att ha på hög musik, trots att jag i rimlighetens namn inte borde göra det eftersom det blir mycket intryck.
Men på samma sätt som det kan bildas en skyddande bubbla kring mig, på gott och ont, när jag plockar upp telefonen, kan det ske detsamma när jag sätter på musik.
Jag kan nästan se bubblan, där jag springer eller sitter framför datorn. Som en gigantisk såpbubbla uppbyggd av små noter som svävar omkring mig och som är ett litet hinder för omgivningen att kränka min sfär.
För jag har länge funderat över varför jag som introvert tycker om att lyssna så mycket på musik. Som när jag är ute och springer. Gärna hög och intensiv musik.
Till och med när jag jobbar kan jag gilla att ha på hög musik, trots att jag i rimlighetens namn inte borde göra det eftersom det blir mycket intryck.
Men på samma sätt som det kan bildas en skyddande bubbla kring mig, på gott och ont, när jag plockar upp telefonen, kan det ske detsamma när jag sätter på musik.
Jag kan nästan se bubblan, där jag springer eller sitter framför datorn. Som en gigantisk såpbubbla uppbyggd av små noter som svävar omkring mig och som är ett litet hinder för omgivningen att kränka min sfär.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)